Vad händer när människor inte samlas i ett mötesrum eller en seminariesal, utan först bygger en laavu (traditionellt finskt vindskydd) tillsammans, tänder en eld och sedan slår sig ner kring den? Och vad händer om man i början av samtalet gör något konkret tillsammans – något som kanske bryter isen, för människor närmare varandra och samtidigt lär dem något om den andras kultur?
Vid Samernas utbildningscentrum har detta prövats under flera års tid inom ramen för olika projekt. I laavudialogerna har man samtalat om bland annat markanvändning, näringar, samisk kultur och klimatförändringens påverkan på vardagen i området. Det har alltså ofta handlat om ämnen som är förknippade med spänningar och svåra frågor. Bland deltagarna har det funnits forskare, företagare, representanter för förvaltningen, kommunala beslutsfattare, renskötare samt andra medlemmar av det samiska samhället i olika åldrar.
Samernas utbildningscentrums utvecklingsdirektör Janne Näkkäläjärvi berättar att tanken bakom laavudialogerna ändå inte har varit att uppfinna en ny metod eller skapa något nytt och märkvärdigt. Snarare handlar det om att skapa utrymme och bygga en miljö där samtal känns naturliga.
En sådan här laavumiljö är särskilt för samer som arbetar inom renskötseln, en bekant och trygg plats – en bra miljö att andas i. Vi ville vända på perspektivet så att vi inte alltid behöver åka till konferenscenter för att samtala, utan att andra också kan komma och samtala med oss”, beskriver Janne Näkkäläjärvi.
I en laavudialog inleder man först och kommer i stämning genom att tillsammans bygga en traditionell samisk laavu. De äldre generationerna vägleder och ger råd, medan de yngre bygger. Samtidigt delas kunskap och berättelser: hur man anlägger en eldstad, varför vissa saker placeras på ett visst sätt och vilka betydelser som är knutna till dem. Att göra något konkret tillsammans fungerar som en isbrytare på ett sätt som samtidigt skapar en känsla av samarbete och samhörighet.
När laavun är färdig skapas ramarna för samtalet: en eld tänds i mitten, renhudar läggs ut inuti och grenar av fjällbjörk används som underlag. Elden lugnar samtalets rytm och skapar stämning. Under samtalet kan man också äta tillsammans.
I laavudialogerna stämmer man inte bara in sig på samtalet genom ett gemensamt projekt, utan även miljön har varit en aktiv del av mötet. I samband med träffarna har deltagarna ibland vandrat till historiska platser eller gamla områden som haft stor betydelse för bosättningen.
Vid laavuns kanter möts generationer och olika former av kunskap
Även om man strävar efter att skapa en avslappnad och naturlig atmosfär har samtalet alltid en struktur och ett syfte. Någon dokumenterar samtalet, medan någon annan leder det och ser till att alla får komma till tals samt att samtalet håller sig till ämnet och målsättningen.
Janne berättar att berättelser har en stark roll i laavudialogerna. Inom den samiska kulturen är berättelser enligt honom ett naturligt sätt att dela erfarenheter, kunskap och perspektiv. I samtalen beskrivs frågor ofta genom berättelser, minnen och exempel. Genom berättelserna växer förståelsen fram, inte bara för själva ämnet utan också för hur människor upplever förändringar i sina egna liv och i sin omgivning.
En av de viktigaste behållningarna med laavudialogerna har varit mötena mellan olika generationer. I samma ring har både tonåringar och de äldsta medlemmarna i det samiska samhället suttit och fört dialog tillsammans.”
Samtidigt har också traditionell kunskap och universitetsbaserad kunskap som bygger på data mötts i samtalen. Dessa kunskapsformer har fått samtala med varandra på samma nivå – inte som motsatser, utan sida vid sida.
De traditionella kunskapsbärarnas perspektiv har haft samma tyngd som till exempel en antropologs eller sociologs kunskap.”
Många av samtalen har handlat om svåra och känsloladdade frågor, såsom vindkraft, markanvändning eller klimatförändringen. Just därför har miljön haft betydelse. När människor möts i en välbekant miljö och först gör något tillsammans förändras utgångsläget.
Janne reflekterar över hur människor i samhällsdebatten ibland blir omtalade oftare än de blir tilltalade. Därför är det viktigt att möta människor där de befinner sig och att höra deras perspektiv direkt från dem själva.
Vad kan vi lära oss av laavudialogerna?
Kanske behöver man inte bygga en laavu överallt, men skulle det kunna finnas något annat sätt att inleda ett samtal tillsammans – något som växer fram ur den egna platsen eller gemenskapen? Tänk om man kunde komma i stämning inför samtalet genom att göra något tillsammans – promenera, bygga, laga mat eller bekanta sig med omgivningen, den andres seder eller kultur?
Även om laavun, skogens lugn och elden som flammar framför deltagarna säkert i sig fungerar som element som stöder dialogen, ligger kärnan i laavudialogerna kanske ändå inte i själva laavun. Det handlar snarare om att skapa ett utrymme där människor lättare kan vara, andas och tala.
Hur skulle du kunna bidra till att skapa ett sådant utrymme där tankarna får röra sig fritt och där det finns plats för nya perspektiv?
Du kan läsa mer om laavudialogerna här.
Skriven av: Eveliina Alho
Vad är Stiftelsen Dialogpaus?
Stiftelsen Dialogpaus syfte är att tillsammans med andra aktörer som är intresserade av dialog göra samtalskulturen i Finland mer konstruktiv, minska polariseringen i samhället och öka människors delaktighet i samhället. Genom Dialogpaus-samtal bygger vi en bättre vardag, ett bättre samhälle och en bättre värld.
