Den nederländske teoretikern, journalisten och filosofen Bart Brandsma beskriver med sin polarisationsmodell vad polarisationens dynamik som fenomen bygger på och hur den kan dämpas.
Den här artikeln beskriver, med utgångspunkt i modellen, de grundläggande lagar som styr polarisationens funktionslogik, människors fem typiska roller i polarisationen samt fyra nödvändiga förändringar för att bryta polariseringen genom dialog.
Polarisering påminner som fenomen om konflikt. Polarisering och konflikt skiljer sig dock från varandra genom att det i en konflikt, till skillnad från i polarisering, går att namnge parterna och de händelser som har en viss tid och plats.
En konflikt har alltså sina ägare: människor som deltar i den – eller som beslutar sig för att undvika den. Polarisationens dynamik påminner om en situation som kallas frusen konflikt, där det egentligen inte händer någonting, men där spänningarna finns under ytan.
Polarisationens tre grundlagar
Polarisering är ett mer abstrakt fenomen än konflikt, som förekommer latent under spänningarna. Den fungerar enligt tre grundlagar:
Polarisering är en tankestruktur – vi och de. Denna tankestruktur är i sig neutral och förekommer överallt. Problemet uppstår när den förstärks alltför mycket. Tankestrukturen blir då svartvit och absolut.
För att utvecklas behöver polariseringen bränsle. Bränslet består av identitetsprat, alltså att man genom sitt språk definierar en viss grupps identitet. Det görs exempelvis genom att upprepa: ”De gör alltid så där”, ”De är sådana …”, ”De gör aldrig …”. Till exempel är debatten om invandring, för eller emot, starkt grupporienterad och tudelad, som om det fanns en enhetlig grupp ”invandrare” och ”majoritetsbefolkningen”. Dessa gruppers existens konstrueras emellertid i hög grad när människor kategoriseras som tillhörande den ena eller den andra gruppen och när denna grupptillhörighet börjar betraktas som en egenskap som definierar individen.
Polarisering är till sin dynamik en instinktiv känsloreaktion. Polariseringsutvecklingen påverkas alltså inte av fakta – det handlar om hur saker och ting känns.
Identitetsprat fungerar som bränsle för polariseringen
Polarisering och konflikter behöver varandra. En konflikt kan skapa en polariserande tankestruktur – och tankestrukturen kan i sin tur ge en ram för att tolka konflikter. Konflikter, och särskilt identitetsbaserade tolkningar av konfliktens orsaker, fungerar som bränsle för polariseringen. Polarisering, det vill säga tudelning och åtskillnad mellan grupper, skapar i sin tur en gynnsam grogrund för konflikter.
Fem roller som påverkar polariseringen
Polariseringen börjar utvecklas utifrån ett svartvitt vi och de-tänkande. Det får människor att inta olika roller. Brandsma identifierar fem roller i sin modell:
- Pådrivarna eldar på polariseringsutvecklingen genom hatretorik samt genom att svartmåla och skuldbelägga den andra gruppen.
- De som följer med har valt sida, eftersom de har fått en känsla av att det är rätt, nödvändigt eller berättigat. De uttrycker ofta en viss reservation, en så kallad friskrivningsklausul, i förhållande till pådrivarens retorik och är oftast inte hundraprocentigt lika kategoriska.
- Den tysta majoriteten är den grupp människor som står i mitten. Den säger ingenting om människors tankar eller motiv, eftersom den består av mycket olika personer. I mitten finns likgiltiga, mycket engagerade och medvetet neutrala människor med nyanserade uppfattningar. Dessutom bör yrkesverksamma och myndigheter finnas i denna grupp, eftersom de bör vara lättillgängliga för företrädare för alla befolkningsgrupper.
- Brobyggarens roll intas ofta när man vill påverka de så kallade ”extremernas” sätt att stämpla en annan befolkningsgrupp och bemöta svartvita och fördomsbaserade påståenden. Brobyggaren vill lösa meningsskiljaktigheter mellan de två grupperna och förklara för båda grupperna hur saker och ting ligger till. Trots sina goda avsikter förstärker brobyggare ofta oavsiktligt polariseringen genom att tillföra den bränsle, det vill säga identitetsprat. Även om brobyggarna försöker bemöta påståendena bakom pådrivarnas hatretorik, förstärker de i stället tankestrukturen om två separata befolkningsgrupper som definierar de människor som tillhör dem – oavsett om definitionen är negativ eller positiv.
- Syndabockens roll ges åt människor när polariseringen redan har gått långt. När situationen skärps minskar den tysta gruppen i mitten. I detta läge blir det omöjligt att vara neutral. Brobyggare eller personer som betraktas som naiva och som sist väljer sida ses vanligtvis som syndabockar. Även myndigheter görs till syndabockar av pådrivare: ”de gör ingenting”.
Pådrivarna strävar efter synlighet
Polariseringen utvecklas när det blir allt svårare att hålla sig i mitten. Polariseringens tillstånd och spänning kan mätas genom hur väl de som håller sig i mitten tolereras. De som stannar i mitten anklagas för att vara naiva och en känsla uppstår av att man måste välja sida.
Pådrivarnas viktigaste intresse är synlighet, vilket har en central betydelse för polariseringsutvecklingen. När polariseringen och pådrivarna får synlighet väljer allt fler sida, och pådrivarna förflyttar sig allt längre mot ytterkanterna. Fenomenet blir självförstärkande, eftersom man i en polariserad situation måste göra sina ställningstaganden allt skarpare för att få synlighet. Pådrivarna drivs därmed allt längre ut mot kanten.
Fyra nödvändiga förändringar för att dämpa polariseringsutvecklingen
Syftet med Brandsmas polariseringsmodell är att hjälpa till att identifiera polarisering som fenomen, så att det blir möjligt att dämpa den. Få människor vill att polariseringen ska fortskrida, men många bidrar till dess utveckling. Dynamiken innehåller mycket oavsiktligt agerande. Därför är det viktigt att bli medveten om hur fenomenet fungerar och hur ens eget agerande påverkar det. Tankemodellen kan användas för att analysera olika situationer.
Polarisering kan motverkas när fenomenet identifieras.
När det gäller att bryta polariseringen sker det genom dialog. Dialogen måste föras med rätt personer, om rätt ämnen, genom att inta rätt position och med rätt ton.
Fyra förändringar för att skapa dialog som bryter polariseringen
- Involvera de tysta som vanligtvis inte blir hörda
Synlighet påskyndar polariseringen när uppmärksamheten hela tiden riktas mot pådrivarna och dem som följer med. Ett samtal som bryter polariseringen förs med dem som står i mitten – med dem som vanligtvis inte blir hörda. De utgör en motkraft till polariseringen, det svartvita tänkandet och den agitation som bygger på det.
- Låt dilemmat vara samtalsämnet och bjud in till reflektion
För att kunna skapa ett meningsfullt samtal med dem som står i mitten måste samtalet handla om deras verkliga bekymmer. Detta har pådrivarna redan förstått, eftersom deras målgrupp uttryckligen är de tysta. Pådrivarna känner till den tysta majoritetens oro, men erbjuder den andra gruppens förmodade egenskaper som förklaringar. Brobyggarna försöker ofta försvara den svartmålade gruppen, vilket kan vara tröstande men samtidigt bidra till att påskynda polariseringsutvecklingen.
Ett samtalsämne som bryter polariseringen är inte ett påstående, utan ett dilemma som bjuder in människor att reflektera över frågor som berör dem själva. Från identitetsprat och beskrivningar av människogrupper flyttas fokus till lojalitetsprat, som uppmanar var och en att fundera över vad just jag tänker och vad jag kan göra i den aktuella frågan.
- De som initierar samtalet ska agera neutralt och lyssnande
Dialog som bryter polariseringen måste föras på neutral mark och i en lyssnande atmosfär. De som initierar samtalet måste agera neutralt. Neutralitet och en lyssnande atmosfär möjliggör behandling av olika synpunkter, verkliga bekymmer och frågor som människor funderar över samt gör det möjligt för varje individ och företrädare för varje grupp att delta i samtalet.
- Gör tonen uppskattande
I ett samtal som bryter polariseringen handlar det inte om rätt eller fel, utan om att olika perspektiv, intressen och behov ska få komma fram. De kommer fram om samtalet förs i en genuint uppskattande ton.
Brandsmas modell för att dämpa polariseringen hämtar verktyg från medling och konfliktlösning. Det är dock viktigt att notera att situationsanalysen vid polarisering skiljer sig från den vid konflikt. Konfliktlösning utgår från att kartlägga parterna samt deras behov och intressen, medan parterna i en polariserad situation inte är tydliga.
I en situationsanalys av polarisering bör man identifiera:
- aktörerna
- deras roller och intressen
- deras inflytande samt
- ”den allmänna opinionen/oron”
Dessa faktorer varierar kraftigt. För att kunna föra en dialog måste man ta reda på vilka nyckelpersonerna är, vilka roller de har i sina egna gemenskaper och vad deras anseende bygger på. Eftersom kärnan i den polariserande tankestrukturen är att bryta upp det svartvita vi och de-tänkandet är det mycket viktigt att förhålla sig kritiskt till personer som upplever att de representerar en hel människogrupp.
Polarisering kan motverkas när fenomenet identifieras. Att hantera polarisering är därför en av vår tids och vårt samhälles mest brännande frågor, eftersom vi på så sätt kan bidra till fungerande relationer mellan befolkningsgrupper, säkerhet och samhällsfred.
Författare: Miriam Attias
