I Dialogpaus spelregler för konstruktiva samtal uppmuntras deltagarna att i första hand tala utifrån sina egna erfarenheter och ge andra tid att berätta om sina erfarenheter. Men vad är egentligen dessa erfarenheter, och varför är erfarenhetsbaserat tal så viktigt i en dialog?
Kai Alhasens verk ”John Deweyn kokemusfilosofia” beskriver väl hur man genom historien har försökt indela erfarenheter i bland annat erfarenheter som bygger på sinnesintryck, idéer som härrör från förnuftet samt kombinationer av dessa. Gradvis har man insett att sådana indelningar är problematiska i en ständigt föränderlig värld. Vi vet att exempelvis beslutsfattande sällan bygger enbart på fakta.
Erfarenheter uppstår lika mycket ur vår praktiska vardag som ur vår relation till den omgivande världen. I samhällen som blir allt mer individualiserade och digitaliserade skiljer sig människors erfarenhetsvärldar emellertid lätt från varandra, och polariseringen fördjupas.
Ju mer komplexa fenomenen i vårt samhälle blir, desto mer avviker språket från vardagsspråket.
Eftersom språket bygger verkligheten börjar samhällsfenomenen kännas allt mer avlägsna och svåra för många av oss. Men tänk om de samtidigt berör oss djupt och konkret? Borde inte precis alla kunna diskutera hur till exempel social- och hälsovårdsreformen eller omvälvningen i arbetslivet påverkar det egna livet? Ofta blir det ändå så att de som berörs mest av de stora förändringarna hamnar utanför dessa diskussioner.
Många upplever att samtalen om reformer är akademiska, att de är fyllda av specialiserade termer och att de så att säga går över huvudet på en. Inom Dialogpaus har vi insett att erfarenheter är en port till jämlika samtal mellan människor med olika bakgrund och utgångspunkter.
Varför hamnar vi ändå så ofta på en allmän och abstrakt nivå i viktiga samtal, utan att knyta frågorna till hur de tar sig uttryck i vår egen erfarenhetsvärld?
Erfarenheter är en port till jämlika samtal mellan människor med olika bakgrund och utgångspunkter.
Erfarenheter är den viktigaste grogrunden för lärande och nya idéer. Man kan lära sig inte bara av sina egna erfarenheter utan också av andras. Att lära av erfarenheter kräver en kritisk analys och reflektion över grunderna för det egna handlandet och dess konsekvenser, det vill säga reflektivitet. Här är dialog en utmärkt metod.
Som bäst skapar man i dialogen ny kunskap och förståelse tillsammans, och får insikter som skakar om det egna tänkandet. När jag förstår en annan människas erfarenhet blir det lättare för mig att förstå hennes sätt att förhålla sig till olika frågor. Det betyder inte att vi måste komma fram till en gemensam uppfattning, utan att jag kan lära mig något helt nytt om världen och om sättet att tolka olika fenomen genom den andra personens erfarenhet.
När jag förstår en annan människas erfarenhet blir det lättare för mig att förstå hennes förhållningssätt till olika frågor.
Eftersom våra sätt att tala sitter djupt i oss blir relationen mellan erfarenhetsbaserat tal och det så kallade allmänna sättet att tala tydligast genom ett exempel. Här hittar du ett fiktivt exempel på en samtalssituation om hur ungas sysselsättningsmöjligheter kan förbättras på en ort – exemplet börjar med ett allmänt samtal och övergår sedan till erfarenhetsbaserat tal (klicka här för exemplet på finska ).
Se också Dialogpaus verktyg för samtalssituationer för att uppmuntra deltagarna att tala om sina egna erfarenheter.
Författare:
Hannele Laaksolahti, ledande sakkunnig, Sitra
