Vi medger. Efter en undantagstid som pågått i över ett år och där vi fjärmats från varandra så är det inte särskilt trendigt att berömma de distansmöten som sker i arbetslivet och i frivilligverksamheten. Ändå vågar jag mig på att försöka göra just det.

Inledningsvis måste också medges att då coronakarantänen inleddes för ett år sedan så var jag väldigt skeptisk gentemot diskussioner som skulle föras på distans. Mina egna erfarenheter av både diskussioner och möten på distans var ganska dåliga. De tedde sig mekaniska, tvångsmässiga och inte särskilt märkvärdiga på något sätt.

Men då karantänen utlystes så reflekterade jag i egenskap av verkställande direktör för Dialogpausstiftelsen följande. 1. Regeringen och sakkunniga vädjar starkt till att människor skall stanna hemma och hoppas att man undviker fysiska möten. 2. Dialogpausstiftelsens uppgift är att samla olika människor för att mötas i ett gemensamt utrymme utanför det egna hemmet. 3. Karantänen och undantagstiden kommer antagligen att pågå länge. 4. Detta scenario ter sig inte bra för Dialogpausstiftelsens framtid. 5. Undantagstiden berör oss alla så det finns ett behov av att diskutera. 6. Dialogpausmetoden måste alltså utveckla välfungerande distansdialoger och ta dem i bruk så fort som möjligt.

Vi satte i gång med rivfart och tillsammans med erfarna Dialogpausanvändare prövade vi oss med kort varsel på en ny tillämpning, det vill säga en Distanspaus. Vi använde oss av Dialogpausmetoden som varit fungerande, men ordnade diskussionen på distans. Tidigare hade Dialogpaus i praktiken endast använts i olika fysiska möten. Vi märke ändå fort att även Distanspausen fungerar.

Redan efter den första Distanspausen förstod jag att mina fördomar varit felaktiga. Jag märkte att en dialog kan fungera även på distans. Förstås fick man ta i beaktande lite annorlunda saker och ge tillämpade direktiv åt deltagarna, men jag var inte ensam om min erfarenhet. Också många andra delade liknande upplevelser. Och här började det hela.

Distansdialogen svarade på ett behov

Fram tills idag har över hundra arrangörer ordnat flera hundratals Distanpauser. Samtalsserien Undantagstidens dialoger samt helheten 50 dialoger om Finlands framtid som vi arrangerade tillsammans med Statsrådets kansli utfördes till stora delar i form av Distanspauser. Dialogpausstiftelsen fungerar i praktiken helt på distans och det gör också de flesta av våra samarbetspartners. Människor har fortfarande ett behov och en vilja att diskutera om viktiga saker. Det finns mycket jobb att göra och det är vi tacksamma för.

Under det senaste året har Distanspausen utvecklats i samband med att vi lärt oss av olika situationer, både framgångar och misslyckanden. Viktigast har det varit att betona betydelsen av närvaro, (tids)planering och användning av kameran.

Det har varit en glädje att märka att deltagarnas feedback inte egentligen märkbart skiljer sig från fysiska Dialogpauser. En del av oss människor saknar nog att fysiskt mötas. En del anser att det inte går att nå en lika god dialog på distans trots att de haft bra erfarenheter av Distanspauser.

Sen finns det helt annorlunda människor. De som gillar både distansdialoger samt dialogerna som förs ansikte mot ansikte. Och så dem som upplever just det fysiska mötet svårt. De kan vara nervösa över att befinna sig i samma utrymme med okända eller deltagare som tar mycket plats. Gemensamma stunder kan vara socialt utmanande.

Många deltagare gav efter Distanspausen feedback om att diskussionen fungerade mycket bättre för dem eller till och med att den möjliggjorde ett deltagande i samhällsdebatten. Även spelreglerna för en konstruktiv diskussion som stödjer en jämlik dialog har varit till stor hjälp.

För många är också Distanspausen det bästa möjliga sättet att delta med tanke på förbindelser eller en bråd en komplex vardag. Att förflytta sig till den egna kommunens bibliotek eller till arbetsplatsen och tillbaka hem slukar lätt en stor del av dagen.

Otroligt har också varit att det varit möjligt att samla deltagare från olika håll i Finland och utomlands kring samma diskussion. Det är inte illa.

Vi upptäckte också att distanspauser kan sänka tröskeln för deltagande för sådana personer som har annat modersmål än dialogens språk eller som har utmaningar med talat språk.

Under Distanspauser kan man nämligen förutom talat språk även använda sig av meddelandefältet. Diskussionsledare kan ställa sina frågor där och deltagarna dela med sig av sina erfarenheter. För många är det lättare att skriva och läsa än att säga saker högt. (Mer tips om hur du tar i beaktande olika språkanvändare i en diskussion hittar du här).

Att använda sig av meddelandefältet under diskussionen ger också tid för dem (bland annat mig själv) som behöver mer tid än de allra snabbaste deltagarna för att kunna uttrycka sina tankar. Samtidigt möjliggör meddelandefältet att så många som möjligt kan berätta om sina tankar även då tiden är begränsad.

Meddelandefältet gör som bäst diskussionen mer jämlik. Det är ändå viktigt att leda diskussionen så att den inte förs samtidigt både muntligt och i chatten.

Hur gå vidare?

Trots positiv feedback måste formatet ännu utvecklas då det återstår en del utmaningar. Alla har inte möjlighet att delta i Distanspauser då de saknar adekvat digital utrustning eller har svårigheter att använda dem. Fortfarande måste man arbeta för att också de som blir eller lämnas tysta också involveras i de viktiga diskussionerna.

Dialogpaus är en gratis metod som är fritt tillgänglig för alla. På våra webbsidor finns olika verktyg för att förbereda, leda och planera diskussionernas ändamålsenlighet och dess effekter. Prova till exempel våra lysande diskussionskort som stöd för ditt arbete.

Nu har vi också lagt till två nya redskap för att stödja Distanspauser. Den ena om hur du förbereder en Distanspaus och den andra om hur du leder den. I utvecklandet av dessa har vi haft stor hjälp av nätverket Dialogpaus, Dialogpaus-utbildarna samt andra arrangörer och deltagare. Ett varmt tack till er alla, ni är fantastiska!

Med hjälp av verktygen och Dialogpausmetoden är det möjligt att skapa bra, konstruktiva och betydelsefulla dialoger där man fördjupar förståelsen av ämnet som behandlas och skapar ett mer jämlikt sätt att delta i diskussionen.

Även om coronatiden skulle upphöra så kommer vi att fortsätta med Distanspauser även i fortsättningen. Och ifall coronatiden fortfarande pågår eller det uppstår motsvarande utmaningar i framtiden så behöver vi människor också då kunna möta varandra.

Vi måste fortsättningsvis lösa problem, föra diskussioner, lösa konflikter, fatta beslut, delta i utbildningar samt upprätthålla och skapa sociala relationer Allt detta måste man kunna göra också på distans.

Avslutningsvis några grundläggande tips för en god distansdialog

  1. Planera väl. Använd dig till exempel av Distanspaus eller åtminstone av Spelreglerna för en konstruktiv diskussion
  2. Använd dig av din kompetens av att leda grupper och andra goda praktiker
  3. Reservera tillräckligt med tid
  4. Håll pauser och planera noggrant in dem i schemat
  5. Understryk betydelsen av närvaro och av att lyssna på varandra, var lugn
  6. Koncentrera er på diskussionen och på varandra, inte på e-post eller på sociala medier
  7. Håll på kameran, titta på varandra
  8. Håll alla deltagare involverade
  9. Använd dig av meddelandefältet
  10. Fråga till slut alla om deras insikter och känslor

 

 

Diabloggar

  • Tillsammans och ensam: erfarenheter av bemötanden och gemenskaper

    Dialogpaus-stiftelsen ordnade tillsammans med Puistokatu 4 en Nationell dialog i slutet av november. I dialogen diskuterades erfarenheter av bemötande och betydelsen av gemenskaper. Den här diabloggen handlar om förändringar i och behovet av gemenskap samt vad som krävs för att bilda en gemenskap ur deltagarnas perspektiv. Slutligen kommer vi att överväga hur en Dialogpaus-diskussion kan bidra till detta.
  • Dialogpaus-metoden inom högre utbildning: hur kan till exempel socionomstuderanden dra nytta av den?

    Dialogpaus-metoden har använts som en del av undervisningen i universitet och yrkeshögskolor inom olika inriktningar runt om i Finland. Dialogpaus-stiftelsen har utbildat grupper av studenter i metoden från Lappland till Helsingfors. I denna diablogg berättar HAMK-lektorn Saija Karevaaraa och Laurea-lektorn Tanja Tikkanen-Lamminen om sina tankar kring användningen av metoden inom högskoleutbildningen.
  • Dialogpaus-diskussioner som stöd för Nationalmuseets renoveringsarbete - vems historier borde berättas?

    Finlands nationalmuseum håller på att förnyas. Som en del av förnyelseprocessen ordnades en serie Dialogpaus-diskussioner under våren 2023 för att öka förståelsen för kulturer, identiteter och historia ur olika perspektiv. För denna diablogg har Elisa Sarpo, community manager på Nationalmuseet, och Hanna Korhonen, museilektor, intervjuats.
Alla diabloggar